Ja då var 2011 års upplaga av Stockholm Pride till ända. Årets upplaga var ju lite förändrad gentemot tidigare år. De två huvudsakliga förändringarna var lokaliseringen och det fria inträdet.
Platsen hade i år ändrats till Kungsträdgården i city där mycket folk är på genomströmning. Förra året var Stockholm Pride intill Sjöhistoriska på Gärdet och tidigare år har det varit i Tantolunden på Södermalm. I år var det alltså också fritt inträde mot tidigare några hundra kronor (ca 300 kr tror jag) för en dags inträde.
Vad har då dessa förändringar medfört?
Under veckan så hörde man både ris och ros om förändringarna och ungefär lika mycket ris som ros. Det mest påtagliga som dessa två förändringar medfört är att många fler heterosexuella (och då även heterosexuella som inte har någon inblick alls i ”hbt-världen”) har besökt Pride. Både det centrala läget i city och det fria inträdet har ju bidragit till detta.
Är det då en fördel eller nackdel att många fler heterosexuella, som inte annars gör det, har besökt prideparken? Då jag pratade med hbt-personer eller närstående till hbt-personer om detta så var åsikterna åtskilda om det var positivt eller negativt och ungefär lika många tyckte att det var positivt som negativt.
Men är inte en av huvudorsakerna till Pride att sprida kunskap och acceptans om hbt-personer? Svaret på detta är naturligtvis – ja. Då borde det väl också vara positivt att det kommer massor med människor som kan öka sin kunskap, börja acceptera och även förstå hbt-personer? Och svaret på detta blir också – ja.
Men meningen med Pride är också att hbt-personer kan träffa en massa andra hbt-personer och hbt-personers närstående och få agera ut allt det som kanske annars inte får komma ut för att man som hbt-person är rädd för andras åsikter och reaktioner. Jag fick bl.a. höra att det fanns de som hade velat ”transa”/vara druga (ta sig an det andra könets attribut, kläder, hår m.m.) men nu inte vågade för att det fanns så många i prideparken som inte var hbt-personer eller hbt-personers närstående.
Detta innebär ju att Stockholm Pride lyckats med ett av sina två huvudsyften men misslyckats med det andra.
Vilket av dessa syften väger då tyngst? Det kan jag tyvärr inte svara på och det kan nog inte Prideorganisationen ännu heller. En utvärdering bör utvisa hur hbt-personer tyckt och de deltagande organisationerna.
En idé är faktiskt att flytta tillbaka Pride till t.ex. Sjöhistoriska och där ha fritt inträde. Då skulle inte de som bara passerar förbi och inte har något egentligt intresse av vare sig Pride eller hbt-personer gå in i parken för det är ju en liten ansträngning att ta sig till Gärdet. Samtidigt skulle det göra att de som är intresserade, men inte vill betala 300 kr bara för att komma in, skulle ta sig till Prideparken.
Något som är säkert i frågan om förändringarna rörande Pride är att dsikussionen lär pågå ett tag till. Och jag hoppas att Prideorganisationen lyfter det här och tar fram dessa åsikter som var så tydliga ståndpunkter under Pride.
