Nu när det snart är fettisdagen så är detta ämne aktuellt.
Jag levde under sju år (1995-2002) i Åbo, i Finland. Där kom jag i nära kontakt med finlandssvenskar och finlandssvenskan (”dialekten”). I finlandssvenskan har man tagit in en del låneord från finskan och har även egna ord som man inte finner i sverigesvenskan (finlandismer), men framförallt har man ett mer exakt språkbruk där orden har kvar sin egentliga betydelse. Ett sådant ord är semla, som betyder en slät vetebulle och kan härledas till forngermanskan (jfr tyskans Semmel).
I Sverige var förr semla beteckningen på en slät vetebulle, men har under senaste tiden slarvigt blivit beteckningen på det som egentligen heter fettisdagsbulle eller fastlagsbulle, en semla fylld med mandelmassa och vispad grädde. Fastlagsbulle är just vad detta bakverk heter i Finland och är även det rådande namnet i Skåne.
Så kära vänner, låt oss kalla saker för vad de är och inte slarva! En semla är den släta bulle som man gör en fettisdagsbulle eller fastlagsbulle av, eller hur!
Så säg fastlagsbulle om du menar bakelsen gjord av en slät bulle fylld med mandelmassa och grädde och semla om du menar en slät vetebulle!
En fastlagsbulle
